Saandyn

Idag är det Söndag igen och Sandra har äntligen lyckats må bättre igen efter Fredagsens festande. Skönt! Men vad har då den här dagen att komma med? Jag hoppas verkligen inte att jag skall behöva sitta här i lägenheten hela dagen utan att göra någonting. Idag är det nämligen en sån dag som isånna fall kommer leda till att jag får cellskräck, och Jessicas ensamma sällskap räcker inte till isånna fall.. Jag tänker på alldeles för mycket och har massor med tankar som flyger runt i mig hela tiden, inte konstigt att jag drömmer massa obehagliga drönmar om nätterna! Och då behöver jag verkligen hitta på något..

Så idag tänker jag tvinga mamma att komma och hämta mig så att jag kan få komma hem till mina älskade föräldrar och bara vara med dom! Ibland saknar jag verkligen att bo hemma, det är en sån himmla trygghet med att göra det och idag vill jag bara hemm till kära Lur och stanna där föralltid! Jag pallar verkligen inte med mig själv just nu?

Wenn ihr könnt nicht schlafen
Sei euch ein Lied vergönnt sei euch ein Lied vergönnt
Und der Himmel bricht Himmel und der bricht
Ein Lied fällt weich vom Himmelslicht Ein Lied vom fällt weich Himmelslicht